Elisabeth       

   Elisabeth sprang uppför trappan och öppnade den stora dörren. Hon hade råkat stanna vid affären AMANDA’S. Först hade hon bara tänkt titta runt lite snabbt innan hon skulle hem, men sedan fastnade hon precis som hon alltid gjorde. Hon borde ha vetat bättre och nu var hon alldeles för sen hem. Nu satt säkert mamma där hemma med sömmerskan, som tog betalt per timme, och blev allt mer irriterad. Fast det var faktiskt inte hennes idé. Det här hade helt varit upp till mamma.

  ’Förlåt,’ ropade Elisabeth så fort hon kommit innanför dörren och fått av sig skorna som satt klister på hennes fötter. ’Tiden bara försvann. Förlåt!’

  Hennes mamma, Marie, såg besviken ut men låtsades som ingenting.

  ’Det är bra att du är hemma nu i alla fall,’ sa hon och räckte henne klänningen. ’Prova den här nu. Du kommer vara jättevacker.’

  Elisabeth himlade för sig själv med ögonen men gjorde lydigt som hennes mamma bett henne. Hon drog försiktigt klänningen över huvudet och lät det vita tyget fall tungt till marken. Hon spände upp klänningen och rättade till den nere vid knäna. Sedan lyfte hon nervöst blicken mot spegeln. Hon tog några osäkra steg bakåt. Klänningen var verkligen fantastisk. Den satt perfekt på hennes lite kurviga kropp och framhävde hennes vackra sidor. Elisabeth tyckte nästan att klänningen fick henne att se ut som en helt annan person. Hon vände och vred på sig men kunde inte hitta något fel på den. Hon skrattade för sig själv. Nu kunde hon inte vänta på att ta studenten, på att gå fram genom folkmassorna i den här klänningen och verkligen lysa av stolthet. Men så mörknade hennes blick. Hon hade aldrig känt så här, men för första gången insåg hon att det inte skulle bli så. Eleonore skulle såklart vara ännu vackrare. Så hade hon aldrig tänkt förut. Hon hade egentligen aldrig brytt sig. Hon sjönk ner i sin mjuka fåtölj och skakade sakta på huvudet.

  ’Hur sitter den?’ hörde hon sin mamma ropa utanför dörren.

  Elisabeth flög upp från fåtöljen och slätade ut det på klänningen som blivit skrynkligt. Hon granskade sig i spegeln en sista gång innan hon släppta in sin väntande mamma.

  ’Jodå, den sitter bra.’ svarade hon när hon öppnat dörren.

  Sömmerskan tittade försiktigt in runt kanten på dörren och lät som om hon helt seriöst tappade andan. Elisabeth blev lite illa till mods. Hon satte sig snabbt ner igen.

  ’Nej, nej,’ utbrast sömmerskan. ’Inte sitta ner.’

  Hon såg helt fascinerad ut.

  ’Det är perfektion,’ la hon sedan till. ’Du är jättevacker. Verkligen jättevacker.’

  ’Tack.’

   Elisabeth fick inte fram något mer men ställde sig upp som hon blivit ombedd. Hon tittade en gång till i spegeln och blev åter lika förvånad. Var det här verkligen hon? Det var så overkligt. Hon kände sig så snygg, så sexig. Tänk att alltid gå runt och kände sig så här perfekt. Hon suckade djupt och tänkte återigen på Eleonore. Var det så här hon hade det?

  ’Behöver jag göra om något eller är det bra?’ frågade sömmerskan som verkade ivrig att få gå. ’Den sitter otroligt bra.’

   Elisabeth nickade vänligt.

  ’Nej, det är bra,’ svarade hon. ’Tack så jättemycket.’

Preview av nästa episod:

  Elisabeth stoppade in den sista biten bröd och plockade upp papperna som låg framför henne. På studenten skulle hon presentera sina klasskamrater och än så länge hade hon bara hunnit skriva om Eleonore, Tobias, Fredrik, Erik och Johanna. Hon började få lite panik.