’Lycka till då,’ ropade de efter Elisabeth där hon vinkande försvann genom dörren.

  ’Hon kommer att vara så snygg,’ utbrast Eleonore och de båda andra tjejerna utbytte förvånande blickar.

  ’Det kommer vi alla vara,’ kontrade Agnes.

  Eleonore nickade sakta på huvudet.

  ’Jodå, självklart.’

  Jessika reagerade på det där speciella uttrycket som Eleonore hade. Det verkade verkligen som att hon inte insåg att hon förmodligen skulle vara tio gånger snyggare även om hon bara hade på sig en sopsäck. Det var det som skrämde henne och samtidigt var det just det som hon tyckte så mycket om hos Eleonore. Hon kunde helt uppriktigt säga att hon tyckte om en klänning som Jessika hade på sig eller berömma henne för hennes långa ben, och Jessika kunde se att det inte bara var som hon sa utan att hon faktiskt menade det. Det betydde så mycket att en tjej som Eleonore visade intresse över småsaker. Hon brydde sig om allt, allt som inte hade med henne att göra. Ibland undrade Jessika om det kanske var så att Eleonore hade väldigt dåligt självförtroende. Men samtidigt insåg hon att det skulle vara helt omöjligt. Hon kunde ju gå fram och prata med vem som helst och dessutom hade hon lyckats fånga en kille som Magnus. Nej, hon kunde inte ha dåligt självförtroende. Det var för osannolikt.

  Jessika tittade försiktigt på Eleonore som stoppade in den sista biten av pizza i munnen och svalde den ostfria biten utan problem.

   ’Dags att gå?’ undrade Jessika.

   Eleonore nickade.

  ’Mm,’ svarade hon. ’Jag måste jobba på mitt tal inför studenten. Det är inte särskilt långt, men jag är ändå jättenervös.’

  De reste sig upp och lämnade restaurangen med, som Jessika vant uppmärksammade, ett tiotal killar som spanade efter dem.

   Jessika öppnade ytterdörren och kunde med en gång känna lukten av maten som mamma lagat. Det luktade härligt gott men pizzan från tidigare låg fortfarande och tryckte i magen på henne så hon gick direkt upp på rummet där hon provade på sin studentklänning. Den var härligt vit med små veck på ena sidan som gjorde den lite asymmetrisk. Hon tittade stolt i spegeln. Det skulle vara riktigt härligt att ta studenten. Hon hade väntat och längtat så länge. Allting var planerat inför framtiden. Eleonore och hon skulle tillsammans gå på sjukgymnastutbildningen i Stockholm. De skulle hyra en liten lägenhet en bit utanför centrum och där skulle de tillsammans med Agnes, Elisabeth, Magnus och kanske flera spendera de långa sköna helgerna. Hon hade verkligen sett fram emot allt detta.

  Hon skyndade att byta tillbaka till de vanliga kläderna när hon hörde fotstegen i trappan närma sig.

  ’Är du där Jessika?’ hörde hon sin mamma ropa. ’Det är mat nu. Bara så du vet.’

  ’Tack,’ svarade Jessika och knäppte den sista knappen på sin blues. ’Men jag har redan ätit så jag är inte så hungrig.’ Hon kunde höra hur hennes mamma besviket stannade kvar utanför hennes rum. Hon fick lite dåligt samvete. ’Men spara gärna lite till mig så jag kan äta senare ikväll när jag blir hungrig igen. Det luktade jättegott där nere.’

  Hennes mamma gick nöjt nerför trappan igen och Jessika skakade på huvudet. Allt hade blivit så konstigt på sistone. Inget var sig längre likt. Hon visste inte vad hon skulle göra åt saken eller om det ens fanns något hon kunde göra. Men just nu kunde hon inte göra något. Hon skulle ta studenten. Hon skulle sluta skolan och  inget fick stå ivägen för det.  

Preview av nästa veckas episod:

 Eleonore 

 Eleonore svalde den sista tuggan av pajen hennes pappa lagat. Hon kände illamåendet komma. Hon hade just ätit en pizza i stan med sina kompisar och ändå hade hon satt sig ner och vräkt ner en hel stor bit paj. Fanns det ingen spärr i henne?