Agnes   Agnes skrattade glatt åt Jessika som kom springande genom korridoren. Hon höll ett hårt tag i sin kjol som såg ut att hela tiden vilja lyfta sig och avslöja hennes långa bleka ben. De hade haft sin sista lektion för året och sin sista gymnasielektion för livet. Om två dagar skulle de ta studenten och nu var det bara en massa planerande kvar. 

  ’Spring med mig,’ ropade Jessika när hon kommit ifatt de andra tjejerna. ’Vi måste fira. Vi är äntligen fria!’

  Eleonore började glatt springa med. De båda tjejerna försvann längre och längre bort och snart blev även Elisabeth och Agnes tvungna att springa efter.

   ’I övermorgon är den stora dagen,’ skrek Eleonore för glatta halsen. ’I övermorgon tar vi studenten. Fatta! Ahh!’

  Killarna de sprang förbi stirrade efter dem tills de försvunnit bort. Agnes hade lärt sig att sluta bry sig. Det var ju ändå inte som att de kollade på henne det visste hon. Alla som såg Eleonore var tvungna att titta lite noggrannare annars visste man inte om det man sett var riktigt sant, och ändå trodde man inte på sig själv efteråt. Ingen kunde ju vara så perfekt.

   ’Vi går till Alessandro’s,’ föreslog Jessika som lät väldigt andfådd efter språng- marschen. ’De har jättegod pizza där.’

  ’Jag håller med,’ svarade Eleonore. ’Det måste vara den bästa pizzan någonsin. Kommer du ihåg sist vi var där? Det var när vi skulle se på ”Jimmy Eat World” i början av april. Den konserten var så bra!’

  Agnes kände ett litet sting av avundsjuka. Hon hade inte varit där den kvällen. Det var föresten ganska ofta hon inte varit med. Hon kunde ibland känna sig lite utanför. Inte så att hon direkt led utav det, men på något sätt så hade de andra tjejerna mycket bättre kontakt med varandra än hon hade. Ändå hade hon bott här längre än Elisabeth. Hon, Jessika och Eleonore var de som jämt hade varit tillsammans förut. Visserligen var det väl redan då så att det var Eleonore och Jessika som var de som oftast var med varandra och hon den som var lite utanför, lite ensam. Sedan hade Elisabeth kommit och hon hade med en gång sjunkit in i gänget. Då hade det hela känts ännu värre. Att en sådan främling så lätt kunde komma och på en gång få en bättre plats i gruppen än hon, som funnits där så länge, hade. Nu verkade det visserligen som att inte Elisabeth heller hade varit där den kvällen, men av någon anledning såg det ut som att hon inte brydde sig på samma sätt.

   ’Vad ska vi göra i sommar?’ undrade Elisabeth som vid det här laget hade fått tillbaka andan. ’Vi måste hitta på något riktigt roligt. Det är på sätt och vis vårat sista sommarlov. Vårat sista riktiga sommarlov i alla fall.’

  ’Jag måste jobba lite,’ sa Eleonore. ’Sedan ska jag med familjen någonstans i sommar också. Men sedan måste vi verkligen hitta på något. Det skulle vara perfekta avslutet på hela gymnasietiden.’ hon suckade och tittade upp mot himlen.

  Agnes kunde inte låta bli att rysa lite när hon såg på Eleonore som stod och tittade upp mot himlen. Det var en sådan perfekt bild, så vackert. Hade hon någonsin funderat på att bli fotomodell? Agnes visste att Jessika hade provat turen inom modellyrket. Hon hade varit på ett antal fotosessioner och lyckats ganska väl. Det kunde de flesta hålla med om. Hon hade ju längden, om hon inte till och med var lite för lång. Det var nog på gränsen. Men Eleonores ansikte skulle vara perfekt. Problemet var att hon nog var för kort. Hade inte Jessika, nästan lite överlägset, sagt att man måste vara minst en meter och sjuttio centimeter för att få vara modell. Eleonore var nog bara... vad kunde hon vara... en och sextiosju?

  ’Det är så vackert väder,’ utbrast Eleonore och sänkte blicken. ’Vi har haft sådan tur med vädret att vi alla hunnit bli bruna lagom till studenten.’

  ’Fast det hade du nog inte behövt,’ kontrade Jessika. ’Du var ju redan brun från förra sommaren.’

  Agnes såg att Eleonore blankt struntade i vad Jessika sagt. Fast här höll hon faktiskt med Jessika. Det var riktigt orättvist hur vissa så lätt blev bruna, och att det sedan höll i sig hela vintern. Så var det med Eleonore. Visst hade Agnes själv också ganska bra färgpigment. Det var hon, om någon, som av kompisarna närmast kunde mäta sig på den bruna skalan med Eleonore. Jessika å andra sidan blev nästan inte brun överhuvudtaget medan Elisabeth kunde få lite lagom med färg. Eleonore däremot kunde nästan se ut som en afrikan om hon låg ute för länge.

  ’Har någon av er badat ännu i år?’ frågade Elisabeth som för att byta samtalsämne. ’Förutom du Agnes som badade vid årsskiftet. Det räknas inte.’

  Alla tjejerna utbytte blickar. Men det verkade inte som att någon hade vågat sig ut i vattnet ännu. Trots att det var redan juni.

  ’Vad fega vi är,’ skrattade Eleonore. ’Men imorgon natt så vet ni vad som gäller.’

  Alla tjejer började skratta men fick samtidigt lite panik. Ett löfte som alla tjejer i klassen hade gett var att de innan de tog studenten skulle ha badat i den lilla sjön som låg på skolans markområde. Det var ingen sjö som man frivilligt badade i, men under en något vild klassfest så hade alla gått med på det löftet, och alla ångrade det också nu i efterhand. Stort.

   ’Hur kunde vi egentligen göra det?’ undrade Jessika som alltid var den fegaste av tjejerna. ’Det är ju helt sjukt. Folk kan ju se oss.’

  ’Kom igen,’ sa Agnes. ’Så farligt är det väl ändå inte.’

  Jessika och Elisabeth stirrade tomt på henne och hon undrade vad det var som var så märkligt. Ett dop i sjön så var det över sedan.

  ’Har du glömt en liten detalj?’ frågade Jessika och rynkade på ögonbrynen. ’Vi skulle göra det nakna.’

  Agnes spärrade upp ögonen. Det hade hon helt glömt bort. Oj, det var lite värre. Vem som helst skulle kunna råka gå förbi och se alltihopa. Hon började känna lite ångest men brast sedan ut i skratt.

    ’Det är ju inte klokt,’ skrattade hon. ’Vad roliga vi är. Det blir i alla fall något som man definitivt kommer att komma ihåg för resten av livet’

  De andra tjejerna stirrade på henne som om hon var ett spöke.

  ’Kom igen, det kommer ju att vara mörkt. Det är lugnt.’

  Eleonore slog till henne lite lätt på armen och snabbade på stegen mot pizzerian. Nu skulle de fira. Imorgon skulle de oroa sig över morgondagen. Agnes log för sig själv. Hon hade äntligen tagit studenten! Åtminstone snart.  

Preview av nästa veckas episod:

Jessika 

  Hon såg hur Eleonore irriterat pillade bort all ost ifrån hennes pizza. Det hade hon gjort så länge som Jessika kunde minnas. Eleonore hade berättat hur smält ost gjorde henne illamående. Det var inte bara ost som hade den effekten på henne utan även grädde fick hennes mage att vända på sig. Vanligtvis brukade hon minnas att be att få pizzan utan ost. Men av någon anledning hade hon glömt det idag, och blivit väl påmind om det när hon stoppat in den första tuggan som lika snabbt kommit ut igen. Jessika började undra om allt det här kanske bara var en täckmantel.