Jessika

   Ikväll hade Jessika satt på sig sin svarta korta klänning som hon hade lyckats tigga sig till av sin mamma. Aldrig att hon hade haft råd att köpa den själv. Hon hade granskat sig noga i spegeln tidigare eftersom att det var väldigt viktigt att hon hade på sig något snyggt. Hon ville inte se alltför sjabbig ut där hon skulle gå vid sidan av Eleonore. Egentligen hade hon nästan velat stanna hemma ikväll. Det fanns ändå ingen chans att hon skulle kunna mäta sig med sin bästis. Visserligen var hon van att inte få så många killar för sig själv och även om hon inte var särskilt nöjd med det så hade hon lärt sig acceptera det. Alla var väl bra på något. Men vad var hon bra på? Bredvid Eleonore blev hon alltid den fulare, den tjockare, den dummare, den sämre, den mindre begåvade och så vidare. Hon skulle väl inte egentligen vilja påstå att hon var särskilt tjock. Men visst såg man lite fett runt hennes midja och visst var hennes rumpa lite större än de flesta andras. Dessutom var hon väl lite för lång. Var hon inte? Hon hade med list valt en klänning som passade hennes figur perfekt och hoppades på att Eleonore skulle vara lite snäll och inte överglänsa alla. Men så fort hon såg Eleonores bruna kappa glida av på det där eleganta sättet som bara hon kunde göra så önskade hon att hon bara stannat hemma i sängen.

   Hon log beundrande mot Eleonore men gav henne några mindre vänliga blickar så fort hon tittade bort. Aldrig kunde hon få synas. Hon valde motvilligt att behålla sin svarta mjuka minijacka på. Nu kunde några kanske fantisera om att hon hade något snyggare under. Hon skrattade lite lamt åt sina egna tankar. Hon lät så grymt desperat. Det var ju inte som att hon aldrig haft en pojkvän förut. Det hade hon. Och de flesta gånger hon varit ute eller bortrest så hade lyckats lirka någon snygg kille hon fått syn på. Men detta berodde nog för det mesta på att Eleonore inte så ofta brukade följa med ut på kvällarna och på semestrarna var det ju bara hennes familj. Så fort hon hade Eleonore med sig så var det som att hon inte fanns.

   I salen var det fullt med människor och det var en hel del nya ansikten som hon fick syn på. Eleonores pojkvän, Magnus, stod vid en pelare en bit bort och Jessika kunde se hur han vid första anblicken av Eleonore bara ville slita av henne hennes nya dyra klänning. Eleonore kastade sig förtjust om halsen på honom och han kysste henne djupt och ogenerat. Men det är klart, vem skulle inte vilja bli sedd kyssandes henne. Hans blick var full av beundran och Jessika drog sig försiktigt undan. Hon ville verkligen inte bli sedd bredvid Eleonora nu. Hon ville att någon skulle se på henne så som Magnus just tittat på Eleonore. Då kunde hon inte vara i närheten av henne.

   ’Vart ska du?’ undrade Eleonore och slet sig lös från Magnus grepp.

  Jessika ryckte på axlarna och log mot sin vän.

  ’Jag... märkte att det var lite varmare än jag trodde. Jag måste nog hänga av mig jackan ändå.’ skyndade sig Jessika att säga. ’Sen såg jag Elisabeth och Agnes där borta, så jag tänkte hälsa lite på dem. Men jag hittar er senare.’

  Eleonore nickade och log vänligt tillbaka. Jessika kände sig med en gång lite elak. Det var ju inte Eleonores fel att hon inte stod ut med att vara i närheten av henne. Hon visste att Eleonore inte medvetet stal all uppmärksamhet. Det bara blev så, och så hade det alltid varit.

Preview av nästa episod:

  Hon hängde av sig sin jacka och tog ett glas från bordet som var dukat med alla möjliga godheter. Innehållet i glaset försvann snabbt ner och hon tog genast ett nytt och gick iväg mot gruppen med människor där hon sett Elisabeth stå tidigare.