Eleonore

  Eleonore svalde den sista tuggan av pajen hennes pappa lagat. Hon kände illamåendet komma. Hon hade just ätit en pizza i stan med sina kompisar och ändå hade hon satt sig ner och vräkt ner en hel stor bit paj. Fanns det ingen spärr i henne?

  Hennes pappa tittade glatt på henne.

  ’Tyckte du om den?’ frågade han nyfiket.

  ’Jodå, den var jättegod,’ svarade hon. ’Är det verkligen du som gjort den? Du har inte fått någon fuskhjälp från mamma eller någon?

  Han log stoltare än någonsin när han skakade på huvudet och Eleonore log tillbaka mot honom. Han hade precis börjat lära sig laga mat eftersom att mamma nu hade fått ett mer krävande jobb och var tvungen att jobba på lite extra hårt nu i början.

  ’Nu måste  jag gå och plugga in mitt tal jag ska hålla,’ förklarade Eleonore medan hon plockade undan sina grejer från bordet. ’Så kom inte och stör mig på rummet.’

  Hennes pappa nickade förstående.

  ’Nejdå, oroa dig inte för mig. Jag ska inte störa dig,’ lovade han. ’Jag är så stolt över dig att du ska hålla det där talet. Det kommer gå jättebra för dig.’

  Eleonore log till svars och gick längst bort i huset där hennes ljusa välstädade rum låg. Hon kastade ner sin väska på hennes stora säng och sjönk tungt ner i fåtöljen. Hon var så slutkörd att hon knappt orkade stå upp eller hålla ögonen öppna. Sista året i skolan hade verkligen tagit slut på hennes krafter och hon undrade om det var så alla andra också kände eller om det bara var hon. Hon lyckades hålla humöret uppe så länge hon var i skolan men så fort hon kom hem behövde hon få vara i fred. Hon behövde lite vila och lugn och ro. Hur mycket hon än sov om nätterna var det inte tillräckligt för att få henne att bli pigg. Varje morgon var det lika svårt och jobbigt att ta sig upp.

  Hon tittade mot kroken på väggen i andra änden av rummet. Där hängde hennes studentklänning som hon varit så glad över. Hon hade provat klänning efter klänning men inget hade riktigt känts rätt. Så testade hon denna klänning och blev med en gång kär. Den satt på ett sådant sätt att hennes små bröst inte tycktes så små och att hennes lite större rumpa och lår på ett märkligt sett såg mindre ut. Till klänningen hade hon även köpt ett par höga högklackade skor så att inte skulle se så extremt kort ut bredvid hennes kompisar.

   ’Eleonore,’ ropade hennes mamma utanför dörren. ’Är det okej om jag kommer in?’

  Eleonore flög upp ur fåtöljen och hängde snabbt av sig sin jacka. Hon ville inte att hennes mamma skulle behöva oroa sig för hur trött och sliten hon var.

  ’Jodå, kom in bara,’ svarade hon och lät glad på rösten. ’Jag övar bara på mitt tal.’

  Mamman öppnade sakta dörren och klev in rummet.

  ’Just det, går det bra med det förresten?’ undrade mamma med ett leende på läpparna. ’Det kommer bli så kul att lyssna på det i övermorgon... Jag kan inte fatta att du tar studenten i övermorgon.’

  Eleonore log vänligt mot sin mamma.

  ’Nej, jag vet. Jag kan inte heller fatta det. Det känns jättekonstigt. Jag känner mig fortfarande bara liten som ett barn. Som en rädd liten förstaklassare som inte riktigt vet vart man ska ta vägen.’

  Mamman skrattade åt sin dotter som seriöst såg helt borta ut. Sedan fick hon ett seriösare uttryck i ansiktet och Eleonore blev med en gång nervös.

  ’Är allt okej?’ frågade mamman.

  Eleonore ryckte till. Att en mamma kan se igenom en så lätt.

  ’Du verkar så borta,’ fortsatte mamman. ’Mår du helt bra?’

  ’Jodå,’ svarade Eleonore. ’Jag mår jättebra. Jag är bara lite nervös. Det är allt.’

  Mamman nickade förstående men Eleonore tyckte det verkade som att det var något mer hennes mamma ville berätta. Hon stannade ett tag till utan att säga något och Eleonore kände det där välbekanta obehaget i magen igen. Det kändes som att pizzan och pajen hade en tävling om vem som kunde komma upp först. Hon svalde hårt några gånger och försökte på så sätt pressa ner maten igen.

  ’Mår du verkligen bra?’ frågade mamman igen. ’Du ser jätteblek ut... ska du spy?’

  Eleonore satte sig ned och höll handen för pannan.

  ’Jag mår lite illa,’ erkände hon satte upp hennes ljusbruna hår i en tofs. ’Men det är nog bara för att jag ätit så mycket idag.’ Hon svalda några fler gånger och kände hur illamåendet sakta började försvinna. ’Inget att oroa sig över.’

  ’Du ska inte äta så mycket, älskling. Det är inte bra för dig,’ sa hennes mamma innan hon sedan lämnade rummet.

  Eleonore ryckte till vid de orden. ”Du ska inte äta för mycket.” Hur många gånger hade hennes mamma inte sagt så förut? ”Tänk på vad du stoppar i dig.” Hon mindes så väl när hennes äldre syster Maria hade börjat gå upp i vikt med enorma steg. Hennes mamma hade blivit så orolig. Hon ville inte såra Maria utan ville låta så mild som möjligt och säga små oanade pikar. Då hade Maria varit ungefär så gammal som Eleonore var nu och det kändes nästan som om allt höll på att hända nu igen. Fast för henne istället. Hennes mamma använde exakt samma pikar mot Maria då som hon nu använde mot Eleonore. Inte riktigt i samma grad, men det skulle kanske komma.

  Hon gick bort till sin vita vackra klänning och lät händerna glida över det lena tyget. Hon satte försiktigt på sig den och granskade sig själv kritiskt i sin helkroppsspegel som hon fått i julklapp. Hon tittade från varje vinkel. Inte kunde man väl jämföra henne med hennes syster. Klänningen satt perfekt. Det visste hon. Den hade en perfekt längd. Inte för avslöjande men inte för lång för att vara ointressant. Hennes brunbrända ben lyste tydligt fram emot det vita tyget. De smala banden över axlarna gjorde att man även såg mycket av hennes rygg och bröst som även de var brunbrända. Inte kunde man väl klaga på något? Nej, det kunde man väl inte. Till och med Eleonore själv kunde i denna stund säga att hon såg bra ut. Ja, hon var snygg.  

Preview av nästa veckas episod:

 Elisabeth       

    Elisabeth sprang uppför trappan och öppnade den stora dörren. Hon hade råkat stanna vid affären AMANDA’S. Först hade hon bara tänkt titta runt lite snabbt innan hon skulle hem, men sedan fastnade hon precis som hon alltid gjorde. Hon borde ha vetat bättre och nu var hon alldeles för sen hem. Nu satt säkert mamma där hemma med sömmerskan, som tog betalt per timme, och blev allt mer irriterad

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Elisabeth           Elisabeth sprang uppför trappan och öppnade den stora dörren. Hon hade råkat stanna vid affären AMANDA’S. Först hade hon bara tänkt titta runt lite snabbt innan hon skulle hem, men sedan fastnade hon precis som hon alltid g...

  ’Lycka till då,’ ropade de efter Elisabeth där hon vinkande försvann genom dörren.   ’Hon kommer att vara så snygg,’ utbrast Eleonore och de båda andra tjejerna utbytte förvånande blickar.   ’Det kommer vi alla vara,&r...

 Jessika   Hon såg hur Eleonore irriterat pillade bort all ost ifrån hennes pizza. Det hade hon gjort så länge som Jessika kunde minnas. Eleonore hade berättat hur smält ost gjorde henne illamående. Det var inte bara ost som hade den effekten på hen...

Agnes   Agnes skrattade glatt åt Jessika som kom springande genom korridoren. Hon höll ett hårt tag i sin kjol som såg ut att hela tiden vilja lyfta sig och avslöja hennes långa bleka ben. De hade haft sin sista lektion för året och sin sista gymnasi...

Eleonore    Hon hittade Magnus precis där hon vetat att han skulle vara. I ett hörn där de äldre killarna och tjejerna oftast höll hus. Magnus hade gått ut skolan för två år sedan och hade därför inte så många vänskapskretsar i de yngre åldrarna. Där...