Eleonore

   Eleonore tittade oroligt omkring sig. Det var så länge sedan hon sett Jessika och det kändes på något märkligt sätt som om hon undvek henne. Hon tittade snabbt på klockan. Två timmar hade gått sedan Jessika hade gått iväg för att hänga av sig jackan. Kunde det vara så att hon av någon anledning var sur på henne? Hade hon gjort något dumt? Eleonore gick till Magnus som stod vid en grupp äldre killar och pratade.

  ’Jag går och letar efter Jessika,’ sa honom gav hon en kyss. Hon hörde hur killarna runt omkring busvisslade avundsjukt. ’Jag kommer tillbaka strax.’

  ’Gör så,’ svarade Magnus och vände sig åter till killarna runt honom som gratulerade honom för hans ordentliga kap.

  Eleonore gick runt nästan hela salen innan hon äntligen hittade Jessika. Hon och Elisabeth satt i knä på varandra bredvid tre killar som såg ut att ha slagit vad om vem som skulle gå hem ensam ikväll. Hon stannade till för ett ögonblick. Det gjorde nästan lite ont att se Jessika sitta där i Elisabeths knä. Jessika var hennes kompis och det hade de varit länge. Hur hade det blivit så här? Dessutom kändes det inte heller helt bra att se Elisabeth med Jessika i hennes knä. Det var ju hon och Elisabeth som var kompisar. Visst var det? Men hon hade gjort sitt val. Det var väl så här det blev när man skaffade pojkvän. Hon släppte sina tankar och gick fram till den skrattande gruppen. Var det en missbelåten blick hon fick av Jessika när hon upptäckte att hon närmade sig? Eller var det bara en inbillning?

  ’Hej,’ sa hon glatt till de båda tjejerna och gav killarna en snabb blick. ’Jag har letat efter er.’ Hon kände hur killarna stirrade på henne och hur Jessika samtidigt verkade bli mer och mer irriterad. ’Har ni suttit här länge?’

  Jessika reste sig upp.  ’Förlåt, jag tappade koll på tiden.’

  ’Vad snygg du är ikväll,’ kommenterade Elisabeth. ’Så var har du Magnus?’   

  Eleonore kunde märka att killarna blev ännu mer intresserade nu än tidigare och själv blev hon mer irriterad. Det var ju inte som att hon inte kunde leva utan Magnus.

  ’Tack... och Magnus är med sina kompisar där borta. Jag gick för att leta reda på er. Mission accomplished!’

   Det blev tyst ett tag. Eleonore kände sig dum. Hon ställde alltid till det. Det kändes som att det mesta jämt var hennes fel. Den där välbekanta känslan av obehag kom tillbaka i magen och hon satte sig hastigt ner. Killarna hade gått vid det här laget och Elisabeth och Jessika satte sig ner bredvid henne.

  ’Det här ska bli den bästa kvällen,’ sa Elisabeth bestämt. ’Snart tar vi studenten tjejer och det här är sista chansen till att ta nytta av livet som student... eller som... gymnasist...?..’

  Hon räckte de båda tjejerna ett glas och alla höjde dem till en skål.

  ’För gymnasietiden!’ utbrast de alla i mun på varandra.

  Eleonore svalda klunk på klunk men obehaget i magen växte starkare och hon var osäker på om hon kulle kunna hålla drickan nere.

   ’Nu blir det dansgolvet tjejer,’ ropade Elisabeth och hoppade upp från soffan.

  Eleonore reste sig sakta och ställde ifrån sig glaset. Obehaget började sakta gå bort och hon ville inte förstöra denna kväll så hon ruskade försiktigt på kroppen och ignorerade illamåendet. Jessika log mot henne och Eleonore log stort tillbaka och började gå iväg mot dansgolvet. Omedveten om den stora skara killar som följde efter henne till dansgolvet.  

Preview av nästa episod:

 Elisabeth 

  Elisabeth himlade skämtsamt med ögonen åt de killar som desperat följt efter till dansgolvet. Så var det jämt. Så fort Eleonore skulle dansa så ville alla killar hänga med. Jag menar det fanns ju en hundradels chans att just de skulle få dansa med henne.