Bakom fasaden

   Eleonore märkte inte alla blickarna som var fästa på henne. Hon noterade inte de ansiktena som hela tiden vände sig efter henne där hon gick. Däremot kunde hon känna sina vänners arga ögon som stirrade brännmärken i hennes rygg. Men så hade det alltid varit. Ända sedan de varit små femåringar som larvigt bråkat om vem som skulle få leka med vem. Det var ju inte hennes fel att de alltid låtit henne vara den som bestämde. Hon ville egentligen inte göra det redan då. Men det var ju ingen annan som gjorde något. Alla bara stod stilla och tittade på henne. De väntade på att hon skulle avgöra vad alla skulle göra. Som att det var upp till henne. Som att de inte var modiga nog att våga leva sina egna liv. Sedan hade de börjat skolan och som åttaåringar var de livrädda för killarna och deras baciller. Och vem skulle skydda de; jo, självklart: Eleonore. Den enda tjejen som själv inte visade någon rädsla för de läskiga monstrerna. Efter det hade de andra tjejerna blivit allt mindre och mindre rädda för pojkarna och efter ett tag mer och mer intresserade av dem. Men det var som om killarna inte riktigt hängde med på vad som hände. De sökte sig aldrig till tjejerna så som tjejerna hoppades och önskade att de skulle göra. Alla tjejer drog sig då som vanligt jämt till Eleonore för att det var det enda sättet att få vara med killarna. De förstod att hon på något sätt måste ha något speciellt, någon slags kraft över killarna som fick de att stå i långa köer bara för att få chansen att växla några få ord med henne. Vid femton års ålder hade hon redan erfaret en hel del killar och visste hur hon skulle hantera de flesta situationer. Hennes kompisar hade avundsjukt sett hur hon gång på gång avböjde den ena killen efter den andra medan de fick nöja sig med hennes ”leftovers”.  I flera år hade killar levt på hoppet att just de en dag skulle få henne. Men av någon anledning verkade det som att hon aldrig riktigt ville nöja sig med någon. Hur eftertraktad hon än var fick hon aldrig någon riktigt pojkvän. Många hade trott att snart var det på gång. Men varje gång blev det samma besvikelse för den hoppandes killen. Något som alla tyckte var extra fascinerande med denna tjej var att hon trots sin makt och plats, aldrig tycktes bli märkvärdig, aldrig riktigt verkade inse den position hon faktiskt befann sig i. 

  Hon hängde av sig sin mörkbruna kappa och avslöjade en guldglänsande tajt klänning som var alldeles nyköpt. Hon gick stolt nerför den långa korridoren och tittade försiktigt efter de ansikten som följde henne där hon gick. Hon rättade till sin klänning som redan var så perfekt som den kunde vara och rufsade lite nonchalant till håret. Ikväll var sista danschansen innan sommarlovet och hon ville att allting skulle vara perfekt. Någonstans därinne väntade hennes pojkvän, sedan två år tillbaka, och hon ville att han verkligen skulle förstå hur lyckligt lottad han var. Hon log för sig själv när de två kostymklädda männen öppnade entrédörren åt henne och hon sakta klev in i den väldekorerade salen. 

Preview av nästa episod:

  Ikväll hade Jessika satt på sig sin svarta korta klänning som hon hade lyckats tigga sig till av sin mamma. Aldrig att hon hade haft råd att köpa den själv. Hon hade granskat sig noga i spegeln tidigare eftersom att det var väldigt viktigt att hon hade på sig något snyggt. Hon ville inte se alltför sjabbig ut där hon skulle gå vid sidan av Eleonore. Egentligen hade hon nästan velat stanna hemma ikväll...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Elisabeth           Elisabeth sprang uppför trappan och öppnade den stora dörren. Hon hade råkat stanna vid affären AMANDA’S. Först hade hon bara tänkt titta runt lite snabbt innan hon skulle hem, men sedan fastnade hon precis som hon alltid g...

Eleonore   Eleonore svalde den sista tuggan av pajen hennes pappa lagat. Hon kände illamåendet komma. Hon hade just ätit en pizza i stan med sina kompisar och ändå hade hon satt sig ner och vräkt ner en hel stor bit paj. Fanns det ingen spärr i henne...

  ’Lycka till då,’ ropade de efter Elisabeth där hon vinkande försvann genom dörren.   ’Hon kommer att vara så snygg,’ utbrast Eleonore och de båda andra tjejerna utbytte förvånande blickar.   ’Det kommer vi alla vara,&r...

 Jessika   Hon såg hur Eleonore irriterat pillade bort all ost ifrån hennes pizza. Det hade hon gjort så länge som Jessika kunde minnas. Eleonore hade berättat hur smält ost gjorde henne illamående. Det var inte bara ost som hade den effekten på hen...

Agnes   Agnes skrattade glatt åt Jessika som kom springande genom korridoren. Hon höll ett hårt tag i sin kjol som såg ut att hela tiden vilja lyfta sig och avslöja hennes långa bleka ben. De hade haft sin sista lektion för året och sin sista gymnasi...