Hon hängde av sig sin jacka och tog ett glas från bordet som var dukat med alla möjliga godheter. Innehållet i glaset försvann snabbt ner och hon tog genast ett nytt och gick iväg mot gruppen med människor där hon sett Elisabeth stå tidigare. Elisabeth hade inte bott i grannskapet lika länge som alla andra men så fort hon kommit dit hade hon roffat åt sig Eleonore. De två hade blivit förvånansvärt goda vänner och det hade väl inte Jessika blivit så glad för i början. Men så småningom hade även hon och Elisabeth kommit bra överens och när Eleonore och Magnus blivit ihop så hade det ganska ofta blivit så att det var de två som umgicks. Trots att de var väldigt bra kompisar kunde Jessika bli lite sårad av Elisabeths snabba och ibland lite vassa tunga. Det var inte så att hon hade stora komplex för sin längd. Men när Elisabeth påpekade lite för ofta att Jessika skulle få problem att hinna någon kille kunde det ibland bli lite jobbigt. Dessutom var Elisabeth en sådan som lätt skämtade om saker och inte alltid insåg att folk kunde bli sårade. Hon brukade gömma de kläder hon tyckte var fula eller be folk att helt enkelt slänga de. En gång hade hon nämnt att Elisabeth faktiskt hade en ganska stor rumpa. ”Inte att det är något fel på det... jag har bara inte tänkt på det förut”. Sedan hade hon skrattat åt sig själv för sin upptäckt. Jessika hade däremot haft svårt att koncentrera sig resten av dagen. Om man var en äkta kompis så skulle man väl aldrig säga något som kunde såra den andra personen.

   ’Hej Jessika,’ ropade Elisabeth och kramade hårt om henne. ’Vad kul att du är här. Har du sett...’

  Det blev tyst ett tag.

  ’Wow,’ utbrast hon sedan. ’Har du sett dig själv i spegeln? Du ser ju helt fantastisk ut.’ Hon skrattade men lät faktiskt lite avundsjuk. ’Shit, va snygg du är alltså! Men har du sett Patrik? Jag lovade min första dans till honom.’ Hon skrattade en gång till ännu högre. ’Lamt! Jag vet.’ Hon gick skrattande därifrån och lämnade Jessika ensam med Agnes och en massa främmande människor.

  Agnes gick fram till henne och viskade rädd i hennes öra.  ’Ta mig härifrån! Jag får panik. De är så tråkiga.’

  Jessika skrattade och vände sig mot gruppen av människor.

  ’Jag snor denna söta lilla fröken från er ett tag. Men... det var kul och träffa er alla.’

  ’Tack,’ sa Agnes lättat och tog upp ett kex från det närmsta bordet. ’Jag vet inte ens vad för människor det där var. De bara slöt sig upp till oss. Jag tror att det var mest därför Elisabeth ville bort. Men hon tänker ju inte på någon annan än sig själv och lämnade alltså oss i sticket.’ Hon åt upp det lilla kexet och plockade istället åt sig en drink. ’Så typiskt henne.’

  Jessika skrattade lätt och tog ifrån Agnes hennes drink.

  ’Jag tror du klarar dig bra utan. Kom så går vi och letar reda på lite roligt sällskap istället.’

  Agnes tittade upp och ner på Jessika och granskade henne noga.

  ’Det är någonting annorlunda med dig,’ sa hon efterforskande. ’Du är ju assnygg ju, vad glad jag är att jag ska gå och leta sällskap med dig.’

  Jessika himlade med ögonen. Agnes hade alltid en glans över sig. Man kunde aldrig vara arg eller ha tråkigt i hennes sällskap. Hon spred glädje på något vis och trots att hon kanske inte hade den snyggaste klänningen här ikväll så skulle hon nog bli en av de mest uppskattade personerna tack vare hennes otroliga personlighet.

Preview av nästa episod

Eleonore

   Eleonore tittade oroligt omkring sig. Det var så länge sedan hon sett Jessika och det kändes på något märkligt sätt som om hon undvek henne. Hon tittade snabbt på klockan. Två timmar hade gått sedan Jessika hade gått iväg för att hänga av sig jackan. Kunde det vara så att hon av någon anledning var sur på henne? Hade hon gjort något dumt?

Jessika

   Ikväll hade Jessika satt på sig sin svarta korta klänning som hon hade lyckats tigga sig till av sin mamma. Aldrig att hon hade haft råd att köpa den själv. Hon hade granskat sig noga i spegeln tidigare eftersom att det var väldigt viktigt att hon hade på sig något snyggt. Hon ville inte se alltför sjabbig ut där hon skulle gå vid sidan av Eleonore. Egentligen hade hon nästan velat stanna hemma ikväll. Det fanns ändå ingen chans att hon skulle kunna mäta sig med sin bästis. Visserligen var hon van att inte få så många killar för sig själv och även om hon inte var särskilt nöjd med det så hade hon lärt sig acceptera det. Alla var väl bra på något. Men vad var hon bra på? Bredvid Eleonore blev hon alltid den fulare, den tjockare, den dummare, den sämre, den mindre begåvade och så vidare. Hon skulle väl inte egentligen vilja påstå att hon var särskilt tjock. Men visst såg man lite fett runt hennes midja och visst var hennes rumpa lite större än de flesta andras. Dessutom var hon väl lite för lång. Var hon inte? Hon hade med list valt en klänning som passade hennes figur perfekt och hoppades på att Eleonore skulle vara lite snäll och inte överglänsa alla. Men så fort hon såg Eleonores bruna kappa glida av på det där eleganta sättet som bara hon kunde göra så önskade hon att hon bara stannat hemma i sängen.

   Hon log beundrande mot Eleonore men gav henne några mindre vänliga blickar så fort hon tittade bort. Aldrig kunde hon få synas. Hon valde motvilligt att behålla sin svarta mjuka minijacka på. Nu kunde några kanske fantisera om att hon hade något snyggare under. Hon skrattade lite lamt åt sina egna tankar. Hon lät så grymt desperat. Det var ju inte som att hon aldrig haft en pojkvän förut. Det hade hon. Och de flesta gånger hon varit ute eller bortrest så hade lyckats lirka någon snygg kille hon fått syn på. Men detta berodde nog för det mesta på att Eleonore inte så ofta brukade följa med ut på kvällarna och på semestrarna var det ju bara hennes familj. Så fort hon hade Eleonore med sig så var det som att hon inte fanns.

   I salen var det fullt med människor och det var en hel del nya ansikten som hon fick syn på. Eleonores pojkvän, Magnus, stod vid en pelare en bit bort och Jessika kunde se hur han vid första anblicken av Eleonore bara ville slita av henne hennes nya dyra klänning. Eleonore kastade sig förtjust om halsen på honom och han kysste henne djupt och ogenerat. Men det är klart, vem skulle inte vilja bli sedd kyssandes henne. Hans blick var full av beundran och Jessika drog sig försiktigt undan. Hon ville verkligen inte bli sedd bredvid Eleonora nu. Hon ville att någon skulle se på henne så som Magnus just tittat på Eleonore. Då kunde hon inte vara i närheten av henne.

   ’Vart ska du?’ undrade Eleonore och slet sig lös från Magnus grepp.

  Jessika ryckte på axlarna och log mot sin vän.

  ’Jag... märkte att det var lite varmare än jag trodde. Jag måste nog hänga av mig jackan ändå.’ skyndade sig Jessika att säga. ’Sen såg jag Elisabeth och Agnes där borta, så jag tänkte hälsa lite på dem. Men jag hittar er senare.’

  Eleonore nickade och log vänligt tillbaka. Jessika kände sig med en gång lite elak. Det var ju inte Eleonores fel att hon inte stod ut med att vara i närheten av henne. Hon visste att Eleonore inte medvetet stal all uppmärksamhet. Det bara blev så, och så hade det alltid varit.

Preview av nästa episod:

  Hon hängde av sig sin jacka och tog ett glas från bordet som var dukat med alla möjliga godheter. Innehållet i glaset försvann snabbt ner och hon tog genast ett nytt och gick iväg mot gruppen med människor där hon sett Elisabeth stå tidigare.

Bakom fasaden

   Eleonore märkte inte alla blickarna som var fästa på henne. Hon noterade inte de ansiktena som hela tiden vände sig efter henne där hon gick. Däremot kunde hon känna sina vänners arga ögon som stirrade brännmärken i hennes rygg. Men så hade det alltid varit. Ända sedan de varit små femåringar som larvigt bråkat om vem som skulle få leka med vem. Det var ju inte hennes fel att de alltid låtit henne vara den som bestämde. Hon ville egentligen inte göra det redan då. Men det var ju ingen annan som gjorde något. Alla bara stod stilla och tittade på henne. De väntade på att hon skulle avgöra vad alla skulle göra. Som att det var upp till henne. Som att de inte var modiga nog att våga leva sina egna liv. Sedan hade de börjat skolan och som åttaåringar var de livrädda för killarna och deras baciller. Och vem skulle skydda de; jo, självklart: Eleonore. Den enda tjejen som själv inte visade någon rädsla för de läskiga monstrerna. Efter det hade de andra tjejerna blivit allt mindre och mindre rädda för pojkarna och efter ett tag mer och mer intresserade av dem. Men det var som om killarna inte riktigt hängde med på vad som hände. De sökte sig aldrig till tjejerna så som tjejerna hoppades och önskade att de skulle göra. Alla tjejer drog sig då som vanligt jämt till Eleonore för att det var det enda sättet att få vara med killarna. De förstod att hon på något sätt måste ha något speciellt, någon slags kraft över killarna som fick de att stå i långa köer bara för att få chansen att växla några få ord med henne. Vid femton års ålder hade hon redan erfaret en hel del killar och visste hur hon skulle hantera de flesta situationer. Hennes kompisar hade avundsjukt sett hur hon gång på gång avböjde den ena killen efter den andra medan de fick nöja sig med hennes ”leftovers”.  I flera år hade killar levt på hoppet att just de en dag skulle få henne. Men av någon anledning verkade det som att hon aldrig riktigt ville nöja sig med någon. Hur eftertraktad hon än var fick hon aldrig någon riktigt pojkvän. Många hade trott att snart var det på gång. Men varje gång blev det samma besvikelse för den hoppandes killen. Något som alla tyckte var extra fascinerande med denna tjej var att hon trots sin makt och plats, aldrig tycktes bli märkvärdig, aldrig riktigt verkade inse den position hon faktiskt befann sig i. 

  Hon hängde av sig sin mörkbruna kappa och avslöjade en guldglänsande tajt klänning som var alldeles nyköpt. Hon gick stolt nerför den långa korridoren och tittade försiktigt efter de ansikten som följde henne där hon gick. Hon rättade till sin klänning som redan var så perfekt som den kunde vara och rufsade lite nonchalant till håret. Ikväll var sista danschansen innan sommarlovet och hon ville att allting skulle vara perfekt. Någonstans därinne väntade hennes pojkvän, sedan två år tillbaka, och hon ville att han verkligen skulle förstå hur lyckligt lottad han var. Hon log för sig själv när de två kostymklädda männen öppnade entrédörren åt henne och hon sakta klev in i den väldekorerade salen. 

Preview av nästa episod:

  Ikväll hade Jessika satt på sig sin svarta korta klänning som hon hade lyckats tigga sig till av sin mamma. Aldrig att hon hade haft råd att köpa den själv. Hon hade granskat sig noga i spegeln tidigare eftersom att det var väldigt viktigt att hon hade på sig något snyggt. Hon ville inte se alltför sjabbig ut där hon skulle gå vid sidan av Eleonore. Egentligen hade hon nästan velat stanna hemma ikväll...

Bakom fasaden

Är en bok som jag skrivit nu under ett tag.

Kommer att ha en serie, där jag publicerar texten.

En bit efter en bit.

Läs och njut!